Indiska Frihetskriget 1857

Den 27e april 1857 vägrade åttiofem soldater i ett bengaliskt regemente tillhörande Brittiska Ostindiska kompaniet och posterade i Meerut, att använda de nya patronerna till det nyligen introducerade Enfield- geväret, då de påstods vara insmorda i ko- och grisfett. Hårda straff utdömdes för de revolterande soldaterna och så även inför deras kollegor, vilket resulterade i myteri i flera regementen och blev till slut ett allmänt uppror för det indiska folket. Det slogs hänsynslöst ned av britterna med hjälp av deras överlägsna teknologi och stöd från lokala enheter. Men som vilken katastrofal händelse som helst födde den olika sociala, politiska och ekonomiska trender, vilka fortfarande formar händelseförloppet i de postkoloniala staterna Indien, Pakistan, Bangladesh och andra länder på den indiska subkontinenten. Denna betydelsefulla händelse har namngivits på många olika sätt, beroende på från vilket perspektiv man betraktar den, allt ifrån Självständighetskriget till Indiska myteriet, Sepoyupproret, Upproret 1857 och Revolten 1857, för att nämna några. För den brittiska allmänheten, statligt och lärda forskare, var det bara ett olycksaligt myteri av några få soldater i ett regemente i Ostindiska kompaniets bengaliska armé. För de nationalistiska indierna var det här det första självständighetskriget som inleddes av Indiens underkuvade folk för att undkomma sina europeiska kolonialherrar. För utomstående ser det mest ut som medborgarrättsrörelsen av en allmänhet mot den dåliga styrningen av en privat firma som driver ett imperium. Hur man än benämner det är det en viktig milstolpe i Indiens historia och de indiska muslimernas kamp för ett separat hemland. William Dalrymple, en auktoritet inom det Brittiska Indien, har träffande beskrivit det som ”Upproret” i sin mästerverksskildring av Mogulrikets sista dagar – ”The Last Mughal”. På samma sätt finns det stora